När det väl slår en att någon i ens närhet faktiskt är riktigt sjuk eller rent av döende så har man det hela tiden i huvudet. Inte det at han blev sjuk nyligen men jag har nog bara inte förstått, eller tillåtit mig själv att bli ledsen. Jag måste ju vara stark och duktig som mamma, inte kan jag börja gråta framför Freja, eller på jobbet. Nu kommer det på kvällarna, när jag är ensam, istället.
Härom kvällen var jag hos en vårdtagare och hans son var där. Vårdtagaren spelade dragspel och sonen filmade med mobilen, jag tänkte att han filmade för att ha något att minnas och visa sina barn och barnbarn när mannen gått bort. Jag började nästan gråta, ursäktade mig och gick därifrån. Funderade på vad jag har att minnas, egentligen. Jag älskar honom!

---

Imorgon fyller min bror 17 år. Han har dessutom VG och MVG i alla ämnen och detta ska firas med middag på Texas Longhorn - sååå gott! Jag är så glad och så stolt över honom som har kämpat så bra och fått sitt liv i rätt spår igen.

Idag har vi vart på torget med Petra och Idun. Freja fick en liten leksak till vagnen och en spann med spade, boll och lite annat - ska bli kul att leka i sandlådan. Köpte med mig en bananbakelse hem till Ozcar och till mig själv en body butter från Body Shop, Chocomania - mmm som att dränka sig i choklad! Luktar sååå gott!