.

Behöver verkligen skriva av mig idag.

 

I somras dog farfar. Jag stod honom inte särskilt nära och de gånger vi träffades gjorde hans dåliga hörsel att jag inte alltid kunde prata med honom. Inte ens ett försök att verkligen lära känna honom... Han var sjuk länge och under den sista delen av hans liv besökte vi honom på sjukhuset. Han var tidigare så solbrun och fin, stark och lycklig. Plötsligt var det knappt ett skal kvar. Svag och blek. Efter cancer och blodförgiftning och allt vad det nu var orkade inte kroppen längre.

Jag önskar att jag hade sagt att jag älskar honom. Att jag är glad och tacksam över att han fick träffa Freja innan han dog. Jag önskar att jag, istället för att stanna kvar på jobbet, hade åkt ner för att se honom en sista gång när jag fick beskedet. Jag önskar att jag hade fått/kunnat gråta och sörja.

Jag stod honom inte särskilt nära men plötsligt tänker jag på honom varje dag. Halv-gråter på jobbet. Tänker på hur det var och hur det är nu. Tänker på allt jag borde sagt.

Efter hans död köpte jag hem två orkidéer, han tyckte om orkidéer. De står i köksfönstret. Jag är inte på något sätt religiös eller ens särskilt andlig av mig men nån liten del av mig "känner" farfar i blommorna... Orkidéerna är på nåt sätt mitt sätt att visa min kärlek.

 

Fan farfar! Jag älskar dig! Jag bara önskar att jag hade sagt det till dig...