Till den jag älskade

Det har kanske gått fem eller sex år nu. Jag tänker fortfarande på det varje dag, jag gråter fortfarande. Jag kan fortfarande känna rädslan som jag kände då. När jag sprang och inte kunde andas. När du skrek...
Jag har försökt komma över det. Tror inte man kan komma över sånt, speciellt inte om man aldrig kan prata om det.

Nu är jag rädd igen. Inte för min skull utan för dom andra. Är det värt det? Tycker du verkligen att det är värt att förstöra ditt och deras liv?

Nu kommer tårarna igen. Jag har tappat respekten, tilliten och kärleken för länge sen, det gjorde jag den kvällen. Få inte dom andra att göra det också.




Tyst! Jag pratar!

Att aldrig bli hörd. Att aldrig känna att någon lyssnar. Att bli avbruten oftare än man får avsluta en mening. Att aldrig få en följdfråga. Att aldrig få ögonkontakt eller ens en nick. Att alltid känna sig osynlig och obetydlig. Det är väl knappast konstigt att jag väljer att hålla käft??

22 november

Nu har jag fått order om att blogga lite mer så då får jag väl göra det :P


Det blev aldrig så att jag tog över specialkosten. Dels för att jag inte vågade och dels för att det var en annan kock i företaget som behövde placeras ut. Jag kände verkligen oron växa för varje dag jag inte visste hur det skulle bli. Bara känslan av att veta att man eventuellt kommer ha ansvar över folks liv är helt sjuk.

Hur som helst så är stämmningen på jobbet fortfarande kanon, skönt att det inte slutar vara bra bara för det har gått lite tid. Vi har våra duster och olikheter men vi är öppna och ärliga mot varann - annars hade inget gått.

I morse mådde jag sjukt illa och fick lägga mig typ en timma innan jag försiktigt kunde fortsätta med salladen. Det gick över framåt dagen som tur var men jag gick hem så fort jag kunde.
Nu var jag ju ganska dum och tryckte i mig lite chokladglass (sååå gott) och nu vill jag bara spy.

Har gjort en lasangette så Ozcar kan äta när han kommer hem, hoppas den är god.
Själv har jag börjat äta lite vegetariskt hemma också falafel bollar, sojakorv, grönsaksbiffar m.m. och det är jättegott.



Ska försöka komma ihåg o skriva lite imon med. Har trots allt lite att berätta :) Nu - sängen, pusssss

Update

Ja... Har jobbat i kallskänken på Schillerska fram till nu. Det har funkat kanon. Blev aldrig att jag tog över specialkosten, så sjukt trångt i köket och en kock som inte släpper in så mycket jag hade behövt, så jag fick sköta salladen och matsalen/serveringen istället. Jag trivs sjukt bra med mina karlar Martin och Thomas :D

Nu har jag iaf blivit tillfrågad om jag vill ta över en tjänst som specialkost kock i ett annat kök. Hon som gör det där nu ska sluta. Jag tackade ja.
Så imorgon ska jag börja gå brevid henne och lära mig massor, detta är samma kock som jag gick brevid när jag började i det andra köket. Det jag fick höra var att "vi börjar med denna veckan så får vi se" så jag antar att det bara är att suga till sig så mycket som möjligt så får vi se hur det blir sen. Kommer iaf gå "utbildning" i ca 2 veckor innan hon slutar isåfall.

På fredag eller lördag åker jag och syster och jobbar i Svenljunga på ett hotell. Flera andra från företaget ska till ett hotell i Tranemo(?) och jobba så vi kommer väl sova på det hotellet sen. Får nog bli lite after-work också tror jag :D Hihi!


Nu bär det snart av till gymmet. Ska ta med mig min nya bok, Segraren står ensam av Paulo Coelho, tänkte läsa den på cross trainern...

RSS 2.0