Lördagen blev super mysig med en promenad längs avenyn för att sedan vandra bort mot Linné. Middag på Da Vinci innan vi åkte hem igen. Det är dom stunderna som är så totalt underbara. När vi bara är och får tid för varann. Älskar att umgås med Ozcar, kärleken svämmar över i mig. Och tänk att vi snart blir tre. Vi blir en liten familj. Om typ en månad har vi en liten bebis med oss som kommer uppta vår tid, vårt liv.
En familj... Våran lilla familj ♥

När vi kom hem packade vi ihop lite och åkte till Borås och sommarstugan. Bad i sjön, kallt som satan men ändå ruggigt skönt, fotboll, frisbee, fika och mys med svärisarna, Emil, Sofia, Hugo och vänner till familjen.

Hela lördagen var helt enkelt kanon.


Igår när vi kom hem blev det en sväng på gymmet och jag lyckades göra nåt med axeln så det fick bli rätt lugnt.

Kalas för min kära far som fyllt 46 var super trevligt med farmor och farfar bland andra. Det bjöds på god, lätt mat och smarrigt fika. Höjdpunkten var nog ändå vattenmelonen :)
Förövrigt så hade ju jag en vattenmelon hemma och visste inte att den behövde vara i kylen så jag fick ju slänga nästan hela igår för den luktade skumt. Illa, illa!

Nu kollar jag iaf på en repris av En unge i minuten och lipar och har mig. Tanken på att det snart är dags känns toppen men ändå lite läskigt. Snart kommer vårt barn.
Allt har varit så sjukt lätt för mig. Jag har inte haft något illamående (förutom en dag då jag fick vila på golvet på jobbet), inga foglossningar eller nånting. Det värsta som hänt liksom är att jag har halsbränna och sura uppstötningar. Ryggvärken jag börjat känna av tror jag kan ha med att göra hur bebisen ligger att göra...kanske iaf. Mamma ska massera mig nån dag.
Tänk om jag haft det för lätt och förlossningen blir värre än värst bara för det ... Eller att mitt lilla hjärta inte mår bra. Allt ser ju bra ut än så länge. Hans/hennes hjärtljud är perfekta, kurvan toppen och alla mina värden är grymma också. Det borde inte vara några konstigheter...