Ibland önskar jag att allt vore perfekt. Men hur skulle man veta vad perfekt är om man inte upplever något mindre bra?

Hon är den vackraste lilla ungen som finns i mina ögon, ingen tvekan om den saken. Och hon är sååå snäll, vilken tur vi har haft. Dock börjar det här med sömnen verkligen tära på mig.

I en vecka nu har hon somnat själv i sin säng, duktig flicka :) Sen har hon vaknat för mat och jag har valt att då ta henne till min säng för det är för kallt för att sitta i fotöljen tycker jag. Igår kväll sov hon 3 timmar innan första matningen men sen dröjde det bara 1 timma innan nästa, båda tillfällen valde jag att sitta i fotöljen just för att hon inte skulle sova hos oss. Och sen 1 timma till... Hon äter aldrig så tätt normalt sätt. Tredje gången tog jag henne till vår säng. Oj, vilken natt det har varit... En riktigt besvärad flicka har legat mellan sina trötta föräldrar. Byta blöja, hjälpte inte, äta, hjälpte för en stund. Annars gnäll, gny och några små skrik hela natten.
Tills jag gick upp imorse. Då sover hon vidare, lugnare än någonsin och när jag sedan går in igen för att kanske få 30 minuter till så börjar hon igen... Men hon är så glad och så flörtig hela dagarna så lite gnäll får man väl stå ut med.


Idag ska vi till Öppna förskolan och ikväll blir det jobb för mamman. Kanske en tupplur innan dess... Eller nej förresten - en uppiggande promenad blir bättre. Större chans att det blir av än en tupplur ändå :)