Funderar på om det är tur eller ren jävla tragik att jag lärt mig att inte lita på folk... Alltså inte alla då men vissa personer. Tur är det väl på det sättet att jag slipper bli besviken gång på gång men samtidigt måste jag säga att det är väldigt ledsamt när folk tar förgivet att jag har tid och möjlighet att bara sitta och vänta. Det har jag inte! Inte det mest händelserika livet må hända men jag sitter fan inte och väntar på någon, inte NÅGON! Framförallt inte när man inte ens behagar höra av sig.

Idag har visserligen varit en hemma-dag ändå. Rensning av papper, tidningar och allmänt städ har stått på agendan. 

 Ingen bra dag på gymmet igår. Ozcar och David körde mage och marklyft vilket jag inte kan vara med på. Jag kan bli lite förvirrad ibland och inte riktigt veta vad jag ska göra när jag är själv så det blev att jag hängde med killarna ändå. Lite axlar blev det men inte mer än så. Kände mig mer uttittad än vanligt också men det kan ju bero på tillskottet av folk efter semestern. Hoppas på bättre pass idag :)

Imorgon blir det fransförlängning hos underbara Louise, spännande.



Ni underbara glädje spridare!

Jag har lokaliserat bebisens rumpa och sitter numera och klappar på den genom magen när jag får möjlighet. Tänk sen när den lilla rumpan är bjöjklädd och ute på sina första äventyr. När det lilla livet först ramlar på blöjrumpan och ser lite chockad och oförstående ut som dom gör ibland. Mys! ♥
Du är välkommen min lilla skatt!