Älgar och choklad
Lite vardagslyx såhär på morgonen i form av en choklad-ansiktsmask medans dottern sover.
Det är konstigt, när man väl sätter sig för att skriva och alla ord verkar fly huvudet för att slippa komma ut. Jag har tänk skriva flera gånger i veckan men inte haft möjlighet...
Elinor var här och hälsade på i veckan. På kanelbullens dag för att vara exakt (det minns jag endast för att jag hade bakat när hon kom). Vi fikade på vanilj-, hallon- och självklart kanelbullar, det var riktigt gott men lite nedslående då man samtidigt sitter och pratar om träning och dieter... Vadå ironi liksom.
Dagen efter övervann jag min rädsla och promenerade i skogen. Jag är sjukligt rädd och paranoid när jag är ensam förstår ni. När jag går uppe i Ruddalen brukar jag bara gå runt fotbollsplanerna när jag är ensam. Kommer det en löpare bakom eller bara någon som promenerar precis som jag så tror jag direkt att de ska:
1. ta vagnen med Freja
2. ta Freja ur vagnen
3. snitta halsen och råna mig
4. råna mig
5. misshandla eller våldta mig
Och sen ska vi inte glömma de jävla älgarna! Älgarna är nästan värst. Tänk om det kommer en älg och den ska attakera oss. Ska jag springa med vagnen, ta Freja ur vagnen eller lämna vagnen och locka älgen bort från Freja...? Jag har tillochmed letat platser vi kan gömma oss på och det, vill jag lova, finns inte gott om. Ska vi komma undan måste jag hinna springa med F. ända till serveringen och in där för på alla andra ställen kommer älgen åt.
Ojoj, vilka problem! Hur som helst så gick vi upp i skogen den dagen och vi överlevde. Dock stillades inte min oro när jag såg en övergiven cykel liggandes brevid stigen, inte okey! En gubbe gick bakom oss en bit men med lite fipplande med mobilen kunde jag sakta ner och låta honom passera utan problem. Utöver dessa små pulshöjare gick allt kanon :) Nu vågar jag !
På söndag ska vi på kalas hos min älskade lillasyster som fyller 9 år. Helt sjukt vad stor hon blivit. Och rätt så ledsamt när jag tänker på hur vi kommit från varann sen jag flyttade hemifrån, innan ville hon alltid vara med mig och nu känner vi knappt varann längre. Synd! Det ska iaf bli roligt och riktigt kul också att hon ska få träffa Freja.
Fler nyheter kommer men jag kan ju inte avslöja allt i ett enda inlägg :) Då orkar ni ju aldrig läsa.
Kommentarer
Trackback