En vrickad saknad
Ni kanske minns att jag under 1,5 års tid jobbade som personlig assistent för en tjej. Jag mådde super dåligt under den perioden och min glädje var så gott som obefintlig. Jag förstörde förhållanden till höger och vänster på grund av min psykiska ohälsa och instabilitet.
Jag tackar dom som orkade stå vid min sida och kämpa för mig trots mitt motstånd.
Hur som helst så har jag börjat tänka väldigt mycket på den lilla tjejen nu, eller a hon var ju inte så liten, 18 år. Jag saknar henne. Hade det inte varit för vissa andra aspekter så hade jag nog stannat kvar...iaf ett tag till...
Nu har jag iaf även börjat drömma om henne, om hennes lilla lägenhet med uteplats. Sköna promenader på sommaren och mycket skratt.
De flesta av kollegorna var också helt fantastiska och vi skapade en relation, vi hade kul tillsammans men även måååånga jobbiga stunder.
Jag har varit därifrån ett tag nu men saknaden börjar konstigt nog komma krypande. Som sagt, en vrickad saknad... Tänk om hon är borta...??
Jag tackar dom som orkade stå vid min sida och kämpa för mig trots mitt motstånd.
Hur som helst så har jag börjat tänka väldigt mycket på den lilla tjejen nu, eller a hon var ju inte så liten, 18 år. Jag saknar henne. Hade det inte varit för vissa andra aspekter så hade jag nog stannat kvar...iaf ett tag till...
Nu har jag iaf även börjat drömma om henne, om hennes lilla lägenhet med uteplats. Sköna promenader på sommaren och mycket skratt.
De flesta av kollegorna var också helt fantastiska och vi skapade en relation, vi hade kul tillsammans men även måååånga jobbiga stunder.
Jag har varit därifrån ett tag nu men saknaden börjar konstigt nog komma krypande. Som sagt, en vrickad saknad... Tänk om hon är borta...??
Kommentarer
Trackback